Neuroception -Ditt system för att upptäcka trygghet och fara

Din kropp har ett system som ständigt letar efter om situationer eller människor är ofarliga, farliga eller livshotande. När det upptäcker potentiella faror, orsakar det att ditt fysiologiska tillstånd automatiskt växlar för att optimera överlevnaden. Om miljön känns säker hämmar du defensiva reaktioner och är öppen för social kommunikation, läkning och att frodas.
 
Läs mer här…

Hjärnans och kroppens första prioritet är att hålla oss säkra. Utanför vår medvetna kontroll skannar vårt autonoma nervsystem (ANS) hela tiden miljön efter signaler som indikerar om säkerhet, fara och livshot. Denna aktivitet myntades ”neuroception” av Dr. Stephen Porges – och den utgör en central del av hans Polyvagal teori som vi har som en av våra förståelsegrunder när vi arbetar på Welledge med våra klienter.

Vår biologi behöver vara i säkerhet och trygghet för att avsätta maximalt med resurser till läkning (rest and digest, feed and breed).

Vi kan lida på otaliga sätt utav att detta system är ur balans och för känsligt eller okänsligt tillföljd av ackumulerad stress och gamla trauman som inte förlösts och integrerats i vår fysiologi.

Det kan hos somliga leda till att alla våra sinnen blir överkänsliga och bidra till att blir en hög sensitiv person (HSP).

När våra sociala och fysiologiska miljöer bedöms vara säkra av detta system, hämmas våra stressresponser och ett lugnt och tryggt tillstånd uppstår. Vår avslappningsreflex system aktiveras ju tryggare vår neuroception tolkar sinnes informationen. Det är detta trygga tillstånd som stöder socialt engagemang med andra såväl som hälsotillväxt och restaurering.

Aktiviteten av vårt sympatiska nervsystem (fight and flight) bromsas ner och den del av vårt parasympatiska nervsystem som har med ”feed and breed, rest and digest” ökar i aktivitet. Denna aktivitet styrs av b la den senaste delen av vår vagus nerv den så kallade ”ventrala vagus” nerven.

När ett ”hot” uppfattas dominerar det sympatiska systemet omedelbart och vårt autonoma nervsystem flyttar fokus för att stödja försvar istället för läkning och återhämtning. Den klassiska ”växlarna” är ”freeze-fright-flight-fight”.

I vissa tillfällen hos människor stöter man på ett livshot som engagerar ett mer primitivt system styrt av den äldre delen (den icke myelinsiserade dorsala vagus nerven, via Dorsala motor nuclei X) av vårt vagus nerv system, och det resulterar i en system nedstängning som leder till svimning (faint), immobilisering eller dissociation.

Dessa tre olika nivåer i vårt överlevnadssystem tillhandahåller nervreglering av autonoma tillstånd (icke-viljestyrda). Det är inte ett on / off-system, utan snarare en dynamisk och flytande interaktion.

Neuroception uppstår utanför vår medvetenhetsradar, men du kan definitivt känna de fysiologiska effekterna. Till exempel, om din neuroception upptäcker fara, kan du stoppa det du gör och känna din hjärtfrekvens öka, händer bli fuktiga och kalla, ditt ansikte hetta till och och muskelspänningen i kroppen ökar. Du skulle uppleva dessa förnimmelser potentiellt som känslor i ditt hjärta eller tarm som en intuition att situationen är farlig.

Andra kanske också märker det. Din ansiktsmin förlorar sina positiva uttryck och din röst kan bli mer monoton. Dessa små skiften kan vara tillräckliga för att skicka signaler och registrera sig som ”en potentiell fara” även för någon annan, eftersom även ett platt ansiktsuttryck kan leda till en neuroceptisk uppfattning av fara eller rädsla hos en annan person.

Vårt kroppsspråk, särskilt ansiktsmin och ögon sänder signaler om hur pålitliga och trygga vi är.

Hos många utsatta människor har deras neuroception blivit kopplad till att upptäcka fara när det inte finns någon verklig fara. Personer med autism, schizofreni, ångest och depression kan ha låg vagus-nerv ton och nedsatt ansiktsuttryck och mimik. Och svårt att tolka andras ansiktsspråk.

Huruvida vi tolkar våra sinnesintryck som tillväxtskapande och trygga, eller som hotfulla och något vi behöver försvara oss emot, är något vi kan träna.

Det finns många former av övningar vi kan göra själva för att träna vår neuroception och öka vår egna förmåga till själv-reglering av stresspåslag. När vi gör det med stöd av andra t ex en terapeut får vi än större utdelning. Detta eftersom vi aktiverar det sociala engagemangssystemet och får med-reglering och därmed än effektivare kan röra oss ur försvarsfysiologi till ett tryggt välreglerat tillstånd. Något som vi lägger stor vikt vid här på Welledge när vi arbetar.

Som däggdjur är vår fysiologi utvecklad för att själv-reglera ackumulerad stress tillsammans med andra. Detta är väldigt viktigt att förstå, att ju mer trauma vi håller dess mer behöver vi stöd av andra att omförhandla den.

Lyssna gärna på nedan där Dr Porges berättar om Polyvagal modellen kopplat till tryggeht, ljud och tacksamhet.

Sammanfattningsvis

Dr Porges beskriver en hierarki i det autonoma nervsystemet. Enligt honom är det dessa tre nivåer:

• Immobilisering är den äldsta strategin vid fara. Den administreras av den dorsala delen av vagusnerven Vid tecken på extrem fara gör det dig totalt immobiliserad. Ditt parasympatiska nervsystem släcker ner så mycket som möjligt av livsfunktioner så vi ”spelar döda”.
• Mobilisering. Denna strategi administreras av det sympatiska nervsystemet, som mobilisera dig under farliga situationer. Det är ett sätt att kämpa eller fly undan potentiella hot.
• Socialt engagemangs system. Det här är den senast utvecklade strategin och den känsligaste för stress. Den senast utvecklade delen av vagus nerven administerar denna respons. Detta system ansvarar för känslor av säkerhet och trygghet genom sociala relationer.

Om du vill få stöd att arbeta med ditt nervsystems balans och neuroception. Boka en konsultationstid till oss på welledge.bokadirekt.se

Om du vill läsa mer om begreppet neuroception och dess effekter på beteende, läs denna klassiska uppsats av Dr. Porges: Neuroception: A Subconscious System for Detecting Threats and Safety.

Läs mer på Dr. Porges hemsida